Herregud,jag tänker inte bli långdragen gällande det här ämnet men jag får panik! Vart tar mina unga år vägen? Är det meningen att man ska blicka tillbaka och inse att en tanke som tog några sekunder egentligen handlar om år tillbaka i tiden! Snacka om att åren går fort,snart står jag väl med bostadsrätt,man och barn-förhoppningsvis dröjer det ett bra tag! Jag måste bara få fälla ögonen på den här bilden en stund och se mig själv som liten just för tillfället,sen ska jag tillbaka till vuxenvärlden och sörja min bortsprugna tonårstid..

Är den stenåldern,då bara webcam fanns eller?