Jag ser asfalt,jag ser det överallt! Okej,inte överallt men där det ska vara iallafall. Jag kan cykla fort som vinden när det är så här,jag bara svirsar förbi. Det är underbart! Snart är det vår mina vänner,känner ni hur det pirrar i kroppen när man säger vår. Förstå när solen tittar fram,snön är borta och man kan hänga in vinterjackan! Jag svimmar,jag vill att det ska hända nu nu nu!
Det viktigaste just nu är iallafall att jag och Karin (det är namnet på min cykel) kan ta oss fram genom stan utan problem. Det har vi längtat efter!

Måste bara säga en sak som är jätte bra med asfalt,det är att man kan tävla med andra cyklister. Ni vet,man kommer till en uppförsbacke det är en cykel före och man har som mål att köra om! Personen i fråga på andra cykeln har ingenaning om min plan,men det skiter jag i. Allt är en tävling! Först upp för backen vinner,och när man åkt förbi sin motståndare-som förmodligen inte har en aning om att han är just precis motståndare så kan man glida genom stan lagom nöjd.
Det är bara sånt som funkar när det är asfalt! Tänk på det,för när det är is så kan ni skada er.