Storstenshöjden

Jag kom precis hem från höjden och jag känner mig som en elak människa! Jag satt och tittade på när folk tog sig ner från backen och hoppades bara på att någon skulle ramla. Men vadå,jag vill väl också ha lite kul? Jag satt ju bara där och frös tårna av mig,en vurpa skulle innebära ett gott skratt som i sin tur skulle bidra med lite värme.
Jag ville absolut inte ha några brytna ben,bara en vurpa i all världens fart. Gärna att man avslutade med att rulla fram till liften.. Är det för mycket begärt?
Jag ville inte att barn skulle ramla,barn har min sympati. Jag fick skåda några fall från dem men dem är inte fulllärda det är meningen att de ska ramla sig igenom backen för att lära sig hur man åker.
Det var en medelålders man utan hjälm och solbrillor jag var ute efter,han skulle gärna själv anse sig vara en mycket bra skidåkare. Det var en sådan man jag ville ha,då hade jag blivit nöjd!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0